En eftermiddag i juni.


Jag ligger under täcket på en filt och tänker på hur lite jag kunnat njuta av den här stunden ifall jag varit rädd för småkryp. Myrorna genar över mina armar och jag tycker bara det killar lite skönt.

Jag ser hur de grå molnen sakta glider fram över himlen. Och jag önskar av hela mitt hjärta att molnen hinner svepa förbi innan de bestämmer sig för att släppa de där regndropparna som lovats idag.

Här vill jag ligga kvar hela eftermiddagen och jag vill inte alls bli störd av något regn!




Mattisborgen.

Det har varit rätt mycket på jobbet på senaste tiden, och den här ledigheten har jag liksom inte orkat skriva om jobbet, men imorgon är jag där igen och då kan jag ju lika gärna mjukstarta lite här nu. Den nya Mattisborgen är invigd med pompa och ståt och nog är jag allt lite stolt över den. Bilden (som jag lånat från Sveriges Radio) gör den inte rättvisa så ni gör bäst i att besöka Astrid Lindgrens värld snarast!

Nu ska en trött med rätt nöjd Maria traska till bussen. På återseende.

Onsdagen den 22 juni.

Idag gör jag nästan ingenting. Ligger mest under filten i soffan och läser bloggar, eller klickar på "Markera bloggen som läst"-knappen. Jag orkar inte gå igenom över 200 inlägg varje gång jag är ledig, så snälla ni; Sluta blogga under sommaren, jag hinner inte läsa i kapp!

Jag har även taigt mig ett bad och smort in mig i det där body butteret jag köpte på Body shop igår, så nu luktar jag vilda körsbär och är len som en babyrumpa. Och nu ska jag nog powernapa lite.

Ooo ljuvliga ledighet!

RIP Sven.

img_0074 (MMS)

Dagens sjukaste bild kom på mms från mamma!


-

Vi bygger en borg och inviger på lördag. Jag jobbar och sover och hinner inte göra allt det jag skulle vilja göra, skriva här till exempel. Jag vill också låta magen få en sommarfärg istället för den där vinterbleka den nu har, ja jag såg den nyss i badkaret och då tänkte jag; "På torsdag ska vi sova i solen du och jag.." Så låt det nu bli varmt och fint på torsdag, snälla.

Jag har fått jobb förresten, halvtid på en teater i Stockholm. Jag ska äntligen börja bygga upp mitt liv där nu. Inget mer fläng, mer än hem till mamma och pappa (och London i oktober)!

Så, nu vet ni nästan vad som händer, så see ya later!

"Jag vill spränga mitt alfabet högt i skyn.."

Sitter i Linköping och väntar på ett tåg. Jag lyssnar på Tomas Andersson Wij. I skymningen får han mig att vilja gråta för att allt är så vackert. Orden, musiken, ljuset. Och samtidigt är jag så otroligt trött, vilket spär på känsligheten. Kroppen vill stanna kvar i Stockholm och aldrig återvända från skönaste sängen!

"I don't care if the hole club is dead, cause the party is in my head.."

Jisses vilken premiärfest jag hade i hjärnan igår! Oh yeah.