Apropå det här inlägget så mår jag bra nu, jag hade bara en ofantligt dålig dag då. Jag har inte repat mig helt, men är på god väg. Det är ju en alltid pågående process det här med livet och hela tiden går det upp och ner. Oftast när jag är på nerväg bloggar jag, det har blivit en dålig ovana och tenderar i att spegla en deprimerad sida av mig, förlåt. Nu efter ett par dagar med panikångestsymptom och magkatarr så finns det bara vägen upp tillbaka till toppen kvar. Jag gör mitt bästa och promenader har hjälpt mig på vägen. Det är så vackert här där jag bor, man kan gå längs krokiga stigar, trafikerade vägar eller leta sig fram till Ulrikdals slott för att se sig omkring.

I går var Eiln och jag i gamla stan och kvällsfikade och sedan tog vi oss en riktig sightseentur på kullerstensgator och smala gränder. Vi spanade på vakter vid slottet och upptäckte roliga affärer. Idag gick Erik och jag nästan samma tur. Stockholms bästa sidor och jag gillar det. Någonting mer som jag gillar är alla sorters blåsintrument. Japp, för så har det alltid varit..

Hon fortsätter imponera om och om igen.
Indestructible.

Jag vaknade i morse och kände mig utvilad och taggad för dagen. Sen insåg jag att jag inte hade en enda grej inplanerad på hela dagen och slängde mig på kudden igen. Börjar bli trött på att göra ingenting, och jag har tröttnat på att åka in till stan för att fördiva tiden på caféer. Fick i alla fall ett par mail ivägskickade och väntar nu på att någon ska vilja ha min arbetskraft! Hoppas hoppas.

Lyckades roa mig ett par timmar med att se på gamla Beverly Hills-avsnitt, baka kakor och jaga poäng på Gratisbio. Ett smart sätt att fördriva tiden och tjäna ihop till gratis biobiljetter och presentkort.

Det här inlägget får mig att gråta inombords just nu. Once in a life time, och den chansen var i dag förmodligen. Jag borde lära mig att spontanragga på stan, då skulle jag kanske inte ångrat mig så in i bomben mycket just nu!