Varje dag på jobbet lämnar jag post på olika ställen, bland annat till ett par företag och på ett av dem måste personalen ofta skriva på en lista som jag har med mig. Ibland är det en man/kille som kommer och öppnar dörren och skriver sin kråka på det där pappret, och varje gång jag ser honom så växer han i mina ögon. Ni vet, han blir liksom snyggare och snyggare för varje gång. Lite mer attraktiv ju fler gånger jag ser honom.

Idag satt han på bussen när jag skulle åka från Gullmarsplan och ännu en gång blev han lite mer intressant, mest för att det var spännande att se honom privat, men även för att han hade ett par oväntade vantar på sig. Konstigt att ett par vantar kan göra honom snyggare, jag vet, men det var nog just för att jag verkligen inte kunde föreställa mig honom med de där vantarna, jag trodde inte han hade en sådan stil alls. Jag menar, han har ett av de osexigaste jobben ever (tyvärr får ni bara tänka er ett osexigt jobb, för jag tror jag bryter min tystnadsplikt om jag skriver om det).

Ska bli spännande att se om han jobbar i morgon, jag kommer nog allt vara lite pirrig i magen...

Undrar om han kände igen mig på bussen förresten.

Saknar så att jag spricker.

Slå mig hårt i huvudet.

Klockan 04:någonting fick Ljungberg spratt i natt. Han stod i köket och jamade och jag tänkte att han snart skulle ge sig, jag skulle ju snart kliva upp och en och en halv timme måste han väl klara sig utan mat? Nä, inte då. Efter någon minut hoppade han bestämt upp i sängen och klampade omkring på mig i ren protest mot att jag och Selma ville sova. Jag var envis och vann faktiskt fighten, hans mage fick skrika till 05:30. Ha!

Appropå magar så har jag blivit med magkatarr. Antar att det är nåt jag kommer få dras med i perioder framöver nu. Vet inte riktigt hur, om och när magen kommer vänja sig vid ett jobb på Posten. Aldrig förmodligen. Det enda jag kräver är att den inte gör ont mer innan jul, för sen blir det inget mer Posten för min del. Nej, sen får det vara nog, vad än alla handledare på Arbetsförmedligen säger. Det är inte därför jag tagit 210820 kr i studielån. Nej, jag vill sträva efter att nå mina drömmar....

Att gå omkring i ett hem som inte är sitt eget känns lite konstigt. Jag känner mig som en tjuv när jag letar efter stekspaden i alla kökslådor, och kollar bästföre datumet på varorna i kylen och tänker "Nej, den här hinner bli gammal innan de kommer hem, den tar jag". Samtidigt känns det orhört skönt att befinna sig i ett hem som känns fint och genomtänkt. Min lägenhet i Huddinge känns allt utom just det. Jag har vant mig, men det är långt ifrån hemtrevligt där och jag försvarar mig med att ingenting där är mitt eget (precis som här).

..till att bevara miljön.

Längre än så här har jag typ inte kommit idag. Och längre verkar det inte bli.
Skitdag.