Jag vill ta på himlen när den är så blå. Jag vill känna hur den blå färgen känns mot min hud. Den ser mjuk och len ut och jag ligger i gräset och vill sträcka mina armar mot den, himlen. Jag når inte.

Den där låten, den ringer i huvudet så fort jag har en sådan dag som jag hade i går. Hellman sjunger, och jag kniper igen ögonen och ber att det inte ska börja rinna. I går gjorde jag det jag alltid borde göra, stänga av allt och bara sova. Vaknade i morse och kände mig lite dagen efter, men bet ihop och fick rapporten skriven.

Sen sprang jag i skogen och solen så mycket jag orkade, vilket inte alls är så mycket. Men jag gjorde det i alla fall. Glass på bryggan med Eiln och sen det där gräset.

Nu sitter jag åter igen i lägenheten, som förövrigt har samma temperatur som det är utomhus. I ett stort berg bredvid soffan står mitt liv i kartonger, väskor och sopsäckar. På lördag kommer mamma och pappa med släpet och Falun hör till det förflutna. Jag blir vemodig i allt jag tar mig för nu och försöker spara minnen, bilder och intryck i mitt huvud. Undrar vad jag kommer minnas om 10 år.

I morgon blir det en filt i solen, jag skiter i om någon tänker hålla mig sällskap. Jag tänker då steka hela dagen, sen hoppas jag på en rolig helg!

Clary skickar sällan sms, så när jag väl får ett av henne blir jag lite extra glad. I dag löd texten; "Hej du hej du hej du jag sitter och skiter. Vad gör du?"

Tack, you make my day babe!

Nyss; shopping på stan och glass i solen. Nya byxor och en Calippo Refresh. Nu; instängd i röran och deppet krypandes i kroppen. En praktikrapport ska vara inne i morgon och jag känner mig förvirrad. Vad ska jag skriva att jag gjort? Vi.

Jag vrider upp volymen på stereon och går in på toaletten och börjar packa ner det sista.

"Packa allt du inte behöver" skriver mamma i ett sms. Jag svarar att jag behöver använda allt eller ingenting. Jag kör på det senare och i dag ska allt i lägenheten packas ner så att de närmsta dagarna endast behöver spenderas framför datorn med musiken och uppsatsen. De pauser jag gör ska vara för att umgås med de jag vill umgås med. Fika och bara vara. Tippen är förskräckt att lägenheten inte är vad den brukar och han ligger mest i badkaret och gör ingenting. Jag vill hellst krypa ner i sängen och göra det samma.

Att packa är som att lägga pussel, fast tråkigare.

Falukalaset på stan och jag kryper ner i sängen och kikar på OTH istället. Känns liksom intressantare på något vis, tills någon bevisar motsatsen.

Kul att alla (tre) som kommenterat min t-shirt tycker att den är "så snygg" när det enda man ser är en tröja som är halvt ihopvikt och fasttejpad på ett fönster. Man ser ju inte alls vad den har för modell och det syns att jag har en bild bakom, så egentligen har jag inte alls ritat den själv. Men kul att ni gillar det. Däremot är den rätt misslyckad och jag missnöjd.

Här är ett litet grattis till Johan som får leka med Uggla i sommar!

Min tröja är förstörd och jag har inte tvättid förns på tisdag!

Ny skiva i cd-stället och om ett par dagar packar jag ner alltihop för att bo i kartonger.

När alla andra pratar om Eurovision song contest -08 poppar jag låtarna från Melodifestivalen 1990. Jag dansar, jag sjunger och jag ler. De senaste dagarna har ag varit glad, ingenting speciellt har hänt utan jag känner mig bara så extremt glad. Kroppen är fylld av energi och jag vet inte riktigt vart jag ska göra av den. Så i dag, håll i er, gick jag ut och sprang.

Japp, jag Maria K. Stillberg tog på mig springskorna jag inhandlade förra sommaren och tog mig en runda. Jag sprang en bit, gick en lite längre bit, och sedan sprang jag igen. Så där höll jag på tills UP sjungit ett par låtar i lurarna och jag tagit mig till Haraldsbogymnasiet och tillbaka. Kan lova att jag är stolt nu. Dessutom har jag precis insett att jag är inne på min tolfte sida på uppsatsen, det börjar verkligen likna något nu. Texten är fortfarande fylld med gula markeringar där jag måste gå in och korrigera i efterhand men det får just bli då, i efterhand.

Jaha, borde jag kanske lägga in en bild i det här inlägget, det var ju ett tag sedan. Får kika vad jag har. Det blev en bild på Jonas och Erik från skolan då vi filmade en instruktionsfilm till Mackie-bordet i K2.

Jag ringde precis optikern i Bollnäs och det visade sig vara billigare med linsundersökning där, så till sommaren skaffar jag linser. Det var på tiden det!

...äta något gott.
...lyssna på sjukligt bra musik.
...ut och springa.
...fota och leka med Photo shop.
...skratta.
...läsa roliga mail.
...inte plugga.

Jag står i kassakön på Willys. Kärringen, ursäkta mig. Damen framför tränger sig förbi mig och säger; "Förlåt, jag ska bara ta tidningen" och sträcker sig emot tidningsstället som är fyllt med allt från Se&Hör till Dala demokraten. Vaddå tidningen? Vad menade hon? Att Expressen är tidningen över alla andra, eller? Eller att hon sett en tidning och skulle ha just det exemplaret? Hon borde sagt: "Förlåt mig, men jag glömde ta en tidning. Och du som bara har en Polly-påse kan få gå före mig som har en hel vagn full med varor".

En av de vackraste har glidit neråt på listan och i toppen slåss han den där snygga tillsammans med han vi alla vill ha.

Matilda är på besök = kul. känns som evigheter sedan man riktigt umgicks med henne, var väl någon gång kring nyår. Shit, det kan till och med vart på nyårsafton innan hon drog iväg till Indien och Vietnam, eller?

Gårdagen innebar förutom äckel-pzza och shopping en massa dans. Matilda saknade sin R'nB, jag tyckte hon var en tönt. Kul hade vi i alla fall!

Vi har hittills sett 3 filmer de senaste 24 timmarna. Det okända, Kalle och chokladfrabriken och The blair witch project för andra gången den senaste veckan för min del. Men det har inneburit att jag kunnat plugga trots besöket, vad sägs om det Erik?

I dag har vi bara orkat ta oss till Willys för kaloriinköp, men nu ska vi banne mig ut och gå en vända. Jag menar, man får ju passa på medan solen är framme.

Bilden är till er Karolin och Elin. Han bara låg där bland Eldorado-nudlarna och väntade på att ni skulle rädda honom.

Det här inlägget skulle inte innehålla några känslor, men det vänder snabbt och innan jag hunnit börja skriva förändrar msn allting. Hur ska jag kunna skriva utan att vissa personer inte ska tro att det är dem det handlar om? Hur undviker man missförstånd utan att hänga ut människor?

Ett ord som beskriver allt; utnyttjad. Punkt.

Min hälsena gör ont, jag antar att det är mitt "lilla stora halvt pepparkornsstora fragment" som åker omkring i fotleden och ställer till problem lite då och då. Förmodligen från nattens promenad hem. Jag biter ihop och tänker att det går över, som det gjort så många gånger tidigare.

Ibland känner jag mig sur och grinig. Då går jag och tvättar ansiktet och borstar tänderna, och vips så känner jag mig genast mycket bättre. Ibland Oftast smetar jag på mig mascara också. Jag måste sluta använda mascara hela tiden, man blir liksom beroende och inget beroende är nyttigt, eller?

Jag är trött på att använda glasögon. De gör inte mina ögon rättvisa, om man nu får vara så egoistisk. Mina ögon är mitt enda vapen och så måste jag ha glasögon för att överhuvudtaget se mina offer. Det är verkligen dags att ringa optikern och boka tid för linsundersökning snart, annars kommer jag förbli ogift hela livet.

Ska koncentrera mig på msn nu. Jag är för svag. Skit.

Telia har någon form av störning på sitt mobilnät, över hela landet?! Så himla typiskt, ni vet mig och mitt sms-beroende. Hur ska jag kunna stilla det nu?

Närå, så illa är det faktiskt inte. Däremot vill jag hemskt gärna få tag i Elin. Så Elin om du läser det här så kan du väl logga in på msn så jag kan fråga om du ska ha bil så att jag kan lifta? Du kan ju prova ringa om du vill, men jag tvivlar på att det kommer fungera.

När jag vet i förhand att maten är äcklig så gapar jag, trycker in så mycket som möjligt och sen tvingar jag mig att svälja. Just bara för att jag måste bli mätt. Potatismos, falafel och rödvinssås var ingen höjdare, men det var det som fanns hemma.

Det var länge sen jag skrev om en av de vackraste jag sett. Det var ett tag sedan jag såg honom och ibland tänker jag att det kanske är dags snart igen. Men frågan är om det spelar någon roll när det ändå finns andra som kan ta hans plats.

Är kärleken det ultimata?

Jag sitter i en röra av tankar och gör ett försök i att få dem ur mig innan hjärnan exploderar.

Jakten efter kärlek eskalerar och vi kämpar efter att bli älskade.

Bekräftad - som egentligen inte är det samma.

Vi vill känna oss behövda av vänner och att stöta sig med någon är ett misslyckande. Att hitta en partner att dela vardagen med har blivit det som räknas. Livet är en enda stor tävling. Alltid finns det sådana som är bättre än dig själv och det gäller liksom helt enkelt att vara lite bättre än alla andra, eller? Risken finns att du blir utbytt, ratad, bortprioriterad. Då står du där på noll igen och det är bara att börja om från början.

Den här gången. Den här gången så kanske det går. Den här gången kanske det är din tur att ta hem priset.

Den här gången kanske du klår dem. Henne.

Bara två saker kvar att göra i dag, antar att jag inte kan skjuta upp det mer nu.

Blogg.se har precis flyttat min blogg till en ny portal = Inga större förändringar för er.
Carro, Sofie och Tonny har kommit hem från Thailand = Ett par timmars uppdateringar i telefon med Sofie.
Erik skriver manus på Mackiebordet = Han tvingar mig att skriva C-uppsats.
Köpte hårfärg på Willys alldeles nyss = Utväxteliminering.
Matilda kommer till Falun på lördag = Kan betyda en av de bättre helgerna på länge! Party!

Internet är för stort för mig. Ju mer jag surfar, ju vilsnare blir jag.

Skit.

Just for you Matil.

Jag går. Jag tar mig med hjälp av små steg sakta men säkert framåt. Jag går mot det ett mål som jag inte vet någonting om. Varje steg jag tar, tar jag i jakten på glädje. Varje steg, misslyckat eller lyckat, formar mig till den jag är. Jag vänder mig om och ser mina avtryck blandas med alla andras och för nästa person som går där betyder de ingenting. För mig betyder de allt.
Som han sa i natt; Vi utvecklas hela tiden, men ibland är stegen större.

Jag vet inte hur många gånger jag var ute och letade efter bäver under tiden då jag bodde på Hola. Jag satt ofta vid Ångermanlandälven och väntade på att någon skulle komma och simma i vattnet och jag gick bland träden där de gnagit, men aldrig fick jag se någon.

Alldeles nyss var Anna och jag ute och gick en sväng och helt plötsligt satt det allt en liten bäver vid vattenkanten och jag bara skrek: "KOLLA, EN BÄVER!" I samma stund hoppade han ner i vattnet och simmade iväg för att sedan dyka ner och försvinna.

Det blev en lyckad lördag ändå (tror nästan på mig själv)!

I cd-splaren ligger nu Jakob Hellman Och stora havet. Det är sommar, men någonting saknas. Sofie och en gräsmatta, sedan skulle lördagkvällen vara komplett. I ett sms kring fyra i natt meddelade hon att de nu var på väg till Phuket och hemfärd. Äntligen.

Första spåret kändes fel. Inte i kväll, för jag har inte ork. Tårarna har redan kommit när saknaden efter lillasyster blev för stor och jag orkar inte mer. De andra spåren fyller mig med spring. Ska dra på volymen och städa lite här. Göra något kreativt utav energin som finns i kroppen, det är väl så man får göra när energin inte får gå åt till det man vill.

Just nu känns inte Alfta så fel som det gjorde för någon dag sedan. I morgon kan det ha vänt igen.

"Nu har jag lust att ta ett kliv och sätta nåt spår innan jag går.
Kom med och gör en liten stund som ska va kvar i hundra tusen år.."
~Jakob Hellman - Vackert väder.

Jag tog nyss en promenad. Jag stoppade iPoden i ena fickan och mobilen i den andra. Inledde de första minutrarna på promenaden med det dagliga samtalet med syrran. Sen åkte mobilen ner i fickan igen och där fick den ligga kvar, iPoden lika så. Det var så oerhört skönt att gå i tystnad. Det enda som hördes var några fåglar och ett par enstaka bilar. Luften var lagom varm och det luktade vårblommor från buskarna kring husen. Gosh vad jag älskar livet ibland!

Trots den konstiga träningsvärken i benen ville de inte sluta gå. Jag tänkte fortsätta ner in till stan och sen fortsätta gå någon annanstans. Vart vet jag inte, men det var bara så skönt att gå. Det är jag och Forrest. Forrest Gump.

"That day, for no particular reason, I decided to go for a little run. So I ran to the end of the road. And when I got there, I thought maybe I'd run to the end of town..."

Mina armar har fått en lite brunare ton mot vad de hade i går. Jag önskar att resten av kroppen kunde få känna på den härliga vårsolen också. Så detta är en vädjan till Erik och Jonas; Kan vi skolka i morgon också så att jag kan ligga ute och sola? Ni kan ju få sola med mig om ni vill.

När posten damp ner i brevlådan i dag och kuvertet var märkt med en Landstinget Gävleborg-logga fylldes jag av en spänning som gick över till asgarv så fort papprena togs fram. Min teckning av en människa som jag ritade när jag var fyra är band det fulaste jag sett. Tänka sig att den konstnären har MVG i bild från gymnasiet..

Vidare i min journal från barnläkaren kan man läsa om hur jag var "Lite mager" 840203, att jag hade haft kikhosta 850626 och en himla massa om öroninflammationer. Dessutom hette jag Olsson i efternamn på den tiden. Jag förstår inte varför inte läkare får gå en skrivarkurs, för det är näst intill omöjligt att läsa mer än vissa ord. Mamma måste nog hjälpa mig att tyda sen någon gång!

Bilden - Ja, jag var ju tvungen.

Nymålade naglar och lockigt hår.
Wish me luck dudes! ;)

Det börjar bli länge sedan jag bestämde mig för att bara göra sådant jag mår bra av. Jag mår bra nu, det är så skönt att kunna skriva det. Klart jag har mina dåliga dagar ibland, men det har alla. Speciellt vi tjejer med hormoner som förstör vår kropp och hjärna en gång i månaden.

Jag lär mig aldrig när det är hormonerna som talar och när det är jag på riktigt, utan tror alltid att hela världen håller på att gå under. Så här ett par dagar senare vet jag att jag bara klarat mig igenom ännu en PMS-period.

Jag gör sådant som gör mig glad nu. Jag orkar inte tänka mer. Jag lever nu. Det onda får komma med tiden, för jag vet ju att det någon gång kommer. Så är det ju bara, just deal with it!

Halva dagen har gått, och här sitter jag fortfarande i pyamas och utkletat smink från gårdagen. Jag tror att jag är den segaste människan på jorden på att komma igång på mornarna! Diskade nyss diskhögen i köket i alla fall, så något vettigt har jag fått gjort, nu är bara dammsugning och tömning av kattlådan kvar innan duchen kallar.

Sofie, Carro och Tonny är fortfarande i Thailand och de här två veckorna verkar aldrig ta slut. Jag saknar psykolog-Sofie och det enda jag kan göra när jag behöver lätta på trycket är att skicka iväg ett sms som jag vet inte kommer bli besvarat. Får hoppas att mina medelanden roar där borta i alla fall!

I går skulle jag ta en promenad upp till skolan och kopiera papper, för att sen bara kika förbi på Magasinet och kolla hur det gick för Jonas och Erik. Det slutade med att jag föjde med och kollade på när de spelade tv-spel, eller ja, Erik spelade. Vi andra såg på. Jag gick hem kring midnatt iklädd t-shirt och en munktröja (?). När jag kom hem 40 minuter senare visade termometern +6 grader ute. På vintern då det är +6 grader så klär man sig helt annorlunda. Då har man täckjacka, vantar, halsduk och mössa. Konstig man blir av våren.

Om kärlek kan bli till hat, då måste hat kunna bli till kärlek....

Längre än så här kommer jag inte i dag.

Det är svårt att börja inlägget som ska bli en hyllning. En hyllning till mannen, förlåt mig, männen. De där vackra som jag inte kan leva utan. De där som blir som gnistrande ljus i min vardag.

Att se ett par ögon som man kan drunkna i, att se ett rufsigt hår som bara kan vara som ett rufsigt hår ska vara, det får mig att känna att det är värt att hålla sig vid liv. Leende ansikten med rynkor korrekt placerade får mig knäsvag och jag faller.

Ett par timmar på ett kafé och mina ögon har vuxit fast. Bilden finns för alltid kvar, tillsammans med alla andra bilder i mitt galleri.

Någonstans här börjar rösten höras i mitt huvud. Hon upprepar samma fråga om och om i gen, precis som hon gör i den där filmen.

- AND THEN?!
Hon skriker och jag förstår att det aldrig kommer bli något mer av bilderna jag samlar på mig.

Ju mer jag packar, ju mer inser jag att jag inte kan flytta.

Clary gnällde i går på att jag lagt ut en ful bild på henne, så vi fotade lite nya bilder. Förmodligen kommer hon att bli arg på mig för att jag lägger ut den här också, men det skiter jag i. Min räddning är att hon väldigt sällan läser min blogg.

I går såg jag en hel film utan att se den, känns som om det har blivit en vana när jag ser på film nu för tiden. Vet inte vad som har hänt, men antar att jag är lite kräsen och inte orkar koncentrera mig om filmen inte tilltalar mig redan från början. Orkade inte ens lyssna på ljudet trots förra veckans intressanta föreläsning.

I dag klev jag upp klockan nio. Sjuk tidigt för att vara en lördag, men jag kände att det var så mycket jag skulle göra i dag så jag kunde ändå inte somna om. Har varit och lämnat porslin och en kaffebryggare på Bra Begagnat och undrar nu varför jag inte gjort det tidigare, för shit vad mycket plats det blev i köksskåpen helt plötsligt. Har även hunnit med att släpa upp en del kartonger från källaren som är fyllda med saker som jag aldrig packat upp under mina snart tre år i Falun. Dags att rensa!

Pratade med min granne nyss, hon verkar trevlig och jag börjar ångra att jag ska flytta. Hade ju vart schysst att vara kompisar med de närmaste grannarna. Aja, jag får väl nya grannar något tag, får försöka jobba på det då.

Annars jobbar jag på att få mjuka armbågar. För ett par veckor sedan kände jag på ett par så otroligt mjuka armbågar. Jag trodde inte att man kunde ha så mjuka om man var över 10 år och absolut inte över 25 (här skulle det passa med en smiley, men eftersom jag bannlyst sådana i min blogg så får ni använda fantasin). Med en Helosankur ett par gånger om dagen hoppas jag att jag snart ska ha uppnått samma nivå av mjukhet. Vi kanske kan jämföra någon dag? (ännu en smiley skulle passa här, men denna gången blinkar den till med ena ögat)

Att en utav ens bästa vänner har pojkvän i samma stad som man själv bor i gör ibland vardagen lite roligare, som i dag. Clary övertalade mig om att hänga med och titta på fotboll på Kopparvallen när Johan skulle döma. Vilket inte var det roligaste jag gjort, det var kallt och uhöglit (dialekt och felstavat) och vi visste inte ens vilka lag det var som spelade. Men sällskapet kunde faktiskt inte varit bättre.

Kalle och hans mamma Mona var förbi och kollade på min lägenhet i dag. Lite konstigt att släppa in människor som man inte vet mer om än just att de heter Kalle och Mona. Under tiden de var här hann jag ändå fantisera ihop en bild om vilka de är. Så tills vidare kommer jag ha en viss, förmodligen felaktig, bild utav dem.

Strofen i rubriken dyker alltid upp i mitt huvud dagar som den här.