Idag har jag huvudvärk. Det gör så ont att jag vill dö, nästan i alla fall. Dessutom fryser jag så jag skakar. Jag undrar om jag har feber. Trots detta så ska jag släpa mig ut i höstmörkret och gå hem till Jocke och se en film. Får se vad det blir, men mina förväntningar brukar inte vara så höga när killarna varit och hyrt.

Annars har dagen varit ganska bra, tänker för mycket som vanligt, men var på en föreläsning i skolan som var lite inspirerande och ångestframkallande på samma gång. Har pratat med Clary massor också, hon är bra hon. Önskar att vi kunde ses oftare. Saknar henne oerhört, mer än någon kan förstå tror jag.

Kommer något djupare i morgon.

Jag har ont i magen.
En tom klump.
Bara så där.
Dumt.

Ingen orkar läsa mina gubblerier som finns i skallen, ingen orkar höra. Sluta läs nu om du tar åt dig.

Livet som student ska enligt rykten vara en kul period i ens liv, full av äventyr. Ibland kan jag hålla med, men just nu vill jag inte mer. Orkar inte med mig själv. Har ingen lust till någonting och att komma igång att skriva verkar vara en omöjlighet. Det är nåt som fattas. Intresse. Jag gör allt annat än det jag borde för att hålla mig på bra humör, men nu är snart allt gjort och jag tröttnar på allt jag sysselsätter mig med. Tillslut når jag en punkt då det enda som finns kvar är att krypa ner i sängen och försvinna in i drömmarnas värld. Men inte ens där får man ro. När jag väl slumrar in, någon gång då natten övergår till morgon, tar mardrömmarna över. Drömmar jag inte orkar ha.

När allt känns som jobbigast kommer saknaden. Saknaden efter något som jag inte har. Saknaden efter någon som saknar mig. Tänker på mig. Vill ha mig. Saknaden efter vänner. Patetiska lilla jag sitter och bölar över att jag känner mig ensam en onsdagkväll. Inte ens mamma ringer.

Bilder och skrivna ord. Meningslöst utan mening. Glädje för en stund.

När det inte blir som man sagt rasar min värld. Går nåt fel blir jag vrång och vägrar göra någott åt saken. Sur.

Lyssnar på musik så att jag blir kräksjuk. Shit, har alla varit med om alla de där kärlekshistorierna de sjunger om?!

"Make me feel like I belong like I matter to someone,
and feel a little less alone.
Come on let's be alone together."
~Marit Bergman - Alone together.

Skriver inget på uppsatsen. Dumt av mig.
Hjälpte Henrik med affischer idag och det var ju bra.
Fikade med Elin. Alltid trevligt.
Hösten är fin. Och jag är rädd att jag inte ska få se en till höst. Risken finns ju.
Är trött på att ligga vaken på nätterna efter att ha drömt skumma saker.
Att inte veta vad som är sant och vad som är fantasi.
Trött på att veta att jag inte vet någonting.

Sladdhärvan under skrivbordet.
Vad gör man åt den?

Utrymmet bredvid min säng.
Där hamnar all skit.

Skåpet i bokhyllan där saker jag inte orkar se hamnar.
Någon som känner för att sortera papper?

I hallen ligger saker ur handväskan och sådant jag lånat.
Något som är ditt? Kom hit och hämta!

"Citerar andra gör endast de som inte själva har något att säga."
~Matrin Coborn

Jag har ingen aning om vem denna Martin är och varför han sagt detta. Jag hittade bara det citatet på någon "citatsamlingssida" på internet och blev lite småsur. Jag citerar folk eftersom de redan satt ord på det jag själv känner eller tycker. Varför ska jag lägga energi på att skriva något som någon annan redan sagt?

Tror det var allt jag hade, förutom nedanstående citat som var det väsentliga idag.

"Vad kan man göra en kulen höstdag
annat än driva en stund på gatorna
-driva med strömmen?"
~D.Hammarskjöld.

9 oktober 2006 köpte jag en ny mobiltelefon, en Sony Ericsson K610i. Det är idag 369 dagar sedan och just nu står Medelanderäknaren på 12079 stycken skickade sms.

Det är i genomsnitt:
232,79 sms i veckan
32,73 sms per dag.
1,36 sms i timmen.
0,02 sms i minuten.
Och 3,2 tecken i minuten.

Hade jag inte haft abonemanget Telia student, där gratis sms ingår, utan fortfarande haft Telia refill hade det kostat mig omkring 8334,50 kr.

Annars är läget under kontroll. Fick låna en deppskiva av W i går, men jag har inget att deppa över så den är lite svår att ta till sig. Kanske blir lättare i morgon.

Webkamera på msn är oerhört underhållande,
men ibland kan det vara svårt att se vem det är man pratar med.
Är det här Elin eller Billy?

Alfta är sig likt. Skönt ett tag, ungefär som Falun.

I år av tvekan så var det på tiden nu!

Min farbror är läkare och har ett bra minne, men jag vet inte om det ens hör ihop. Han minns onödiga saker, som exakt när farfar köpte motorn till båten. Min pappa säger att jag är lik min farbror. Jag minns saker folk sagt, saker som hänt och när det inträffat.

Jag minns att mamma var borta. Elin, pappa och jag åt hamburgare från Sibylla, jag drack en 33 cl Dr Pepper till. Det var inspark på gymnasiet den kvällen. Vi gick i 9:an och var för små, men de andra ville dit ändå. Jag vill träffa han, han som bara gick i 7:an. Jag sa till pappa att jag sov borta och cyklade hem till Carro.

Vi hängde på "Kåken" tills Annas bror skjutsade de andra till Byn. Jag stannade kvar med han. Jag minns att vi satt i den vinröda soffan och såg på tv. Carros mamma och pappa jobbade natt, så jag frågade om han ville följa med dit.

Jag minns att det var kallt då vi cyklade. Vi tog vägen över bron, in vid Interflora, förbi Emils hus och över korsningen. Vi låg i Carros vattensäng och lyssnade på ett av hennes kassettband (förmodligen visade displayen vol 5, för mer vågade vi inte ha). Vi räknade stjärnor i taket och skrattade. Plötsligt blir det blankt. Minnet sviker för ett par sekunder för att sen komma tillbaka med en konstig känsla. En känsla av är-det-så-här-det-ska-kännas? Där i mörkret hade han kysst mig. Min första kyss.

Jag minns Carro och Sofies skratt i tvättstugan när de kom tillbaka. Jag minns ljuset som stod på bordet. Jag minns adrenalinet i kroppen som fick mig att skaka. Jag minns Anders blick på parkeringen. Jag minns pirret i ryggen. Jag minns spikarna under stolen.

Jag var kär, men för han var jag bara en av alla andra.

3 oktober 1998.

I bland har man helt enkelt en dålig dag, trots att allt borde vara frid och fröjd.