Ikväll flyttar jag hem till dessa sötisar. Vi ska mysa tillsammans i två veckor..

Idag har jag suttit och kollat på när Cilla sminkat modell, och sedan kollat på när modellen blivit fotad (Se lite bakombilder HÄR i Cillas blogg). En sådan här dag kommer tankar tillbaka på barndommens drömmar och en enda fråga väcks i mitt huvud; Vad i hela friden gör jag på Posten?!

Såg även This is it tillsammans med Hannah ikväll. Underbart. Se den, på bio, den här veckan!

Jag drömmer så konstigt numer. I natt drömde jag att mamma opererat brösten och att jag och någon mer skulle skjutsa Fredrik Ljungberg i taxi från något vandrarhem. Korta små sekvenser som jag minns.

Om dagarna jobbar jag och om kvällarna rinner tårar av blod ur mina ögon, för så trött är jag. Dessutom har jag ont i skinkorna från moppesadeln och vaderna känns sönderskurna efter en konstig överansträgning. Ingår dessa åkommor i symptomen för svininfluensan så varna mig!

Den som hittar den här bhn i storlek 75D på Lindex kan väl köpa den och skicka den till mig. För den verkar inte finnas någonstans där jag letat. Hur svårt ska det vara att göra snygga bhar i D-kupa för smala/normalstora tjejer? Jag blir så less på att designerna (eller vilka det nu är som bestämmer) tror att alla storbystade behöver handla på "generous"-avdelningen. Jag är inte fet, jag har bara stora bröst!

När vi var små sa mamma att vi kunde få fyrkantiga ögon om vi såg på tv för länge. Jag känner mig mer så här efter en hel dag framför datorn. Dags att leta rätt på sängen nu kanske.

Idag har jag en sådan där dagen-efter-en-skitdag-dag. Walle trodde inte att det fanns ett sådant begrepp, men jag har det i alla fall. Vissa dagar är så grå att jag inte vet varken ut eller in, livet känns meningslöst och jag har ingenting att kliva upp ur sängen för. Igår var en sådan dag, och trots att Cilla och jag spenderade ett par timmar på äventyr i stan, och trots ett timmeslångt samtal med Clary så bröt jag ihop på kvällen. Jag skulle bara svara på frågan "Läget med dig?" i ett sms när tårarna började rinna längs mina kinder. Ibland blir verkligheten så påtaglig då man är ärlig för både sig själv och andra.

Mitt i alla tårar fylldes jag i något slags revanchbehov och surfade in på AFs hemsida, där möttes jag av en rubrik om praktik, och det visade sig att man kan få praktik via AF om man är arbetslös och över 25 år. Det gav mig hopp och jag kunde somna utan några större grubblerier, dessutom fick det mig att vakna kring nio för att kliva upp.

Den där dagenefter-känslan infann sig hela morgonen och till slut tog jag mig i kragen och gick iväg till Bibloteket för att skriva ut lite papper som skulle skickas till Rikspolisstyrelsen. På vägen gick jag förbi Huddinge polisstation och jag tänkte att de borde ha papprerna där, och mycket riktigt så fick jag två kopior helt gratis. Tjejen i receptionens hjälpsamhet gav mig kraft att gå hem och ringa runt till olika postkontor för att fråga om jobb. Mitt i alla mina samtal och vänliga själar som vill maila runt ringer mobilen (precis när jag skrivit de första två meningarna i detta inlägg) och Veronica i Tumba erbjöd migg jobb. Så, på måndag kl 7:00 ska jag infinna mig och åter igen dra på mig postens vackra utstyrsel.

Tro det eller ej, men mitt hjärta jublar inombords! Jag kör hellre omkring i en postbil än smörjer in någon annans skrumpna fötter!!

Imorgon ska jag fira med Karolin och Ralf!

Vaknade klockan nio i morse, genom fönstret såg jag solen kika fram och hann tänkta att "det kan bli en trevlig dag idag". Jag somnade om och två timmar senare var himlen lika grå som den varit de senaste veckorna. Jag saknar solens strålar genom de orangea löven en hösteftermiddag. Ska det vara så här kan det få bli vinter på en gång!

Saknaden fyller även min kropp i många avseenden, och det är ganska jobbigt. Men jag jobbar på det.