Årets sista dag och jag vaknade gråtandes av en elak dröm. Jag somnade om och nu känns det bättre, fakttiskt så pass mycket bättre att jag blev lite sugen på att sammanfatta mitt år.

Vid förra årsskiftet basunerades det ut att det skulle bli ett så bra år, vilket det i och för sig gör vid varje nytt år, för vem vill hoppas på ett dåligt år? Mitt år blev bra, och dåligt.

2011 har varit det första året jag kunnat försörja mig helt på det jag velat, det jag har utbildat mig inom och sluppit harva på Posten. Vilket känns fantastiskt skönt! Jag har dessutom lämtat ett jobb för att direkt kunna hoppa på ett annat. Att ha både boende och jobb fixat när sommaren tagit slut var en ny erfarenhet som gärna välkomnas igen.

2011 slängde jag ur mig gammal skrot som låg och skavde. Och på köpet fann jag en vän.

2011 grät jag en del. Det var så mycket, i huvet, i kroppen och runt omkring som fick det att svämma över.

2011 bodde jag både ensam och i kollektiv. Båda har sina för och nackdelar, men jag saknar kollektivet mer nu än vad jag saknade ensamheten då.

2011 åkte jag utomlands för första gången (dagsturer i Norge och Danmark sedan innan räknas inte). Nederländerna, Finland och två turer till Danmark i bil. 2012 ska jag flyga!

2011 föddes Eddie.

2011 började jag grubbla på ett annat sätt än jag gjort innan. Mer oro än tycka synd om mig själv.

2011 har varit ett väldigt tufft, men ändå ett bra år. Och nu när jag försöker tänka efter så vill jag bara minnas att det har varit mer bra än dåligt.